FuckFluff

Ja, min så kallade "Prinsessa" som flyttat in i magen är då långt ifrån en prinsessa.. Hon sparkar o vrider och vänder sig hela tiden. Jag mår illa när hon gör det, plus att det gör att jag inte kan somna. O nu har jag slutat kunna ligga på mage också.

Min ena syster sa till mig att jag får försöka tänka positivt o vara glad, för sparkarna är ju en bekräftelse på att hon mår bra o lever. Och det är ju helt sant. Fast hon sparkade ett helt dygn, nästan konstant fram tills igår kväll.. Fotbollsspelare? Kickboxning? Manshatare? Ja, måntro vad hon blir. Lär ju inte bli en lugn dam vi får.

Jag har funderat på det här med namn. Jag trodde det bodde en pojke i min mage, så jag döpte honom till Lowe. På ultraljudet sa dom att det var en flicka o jag blev ju jätte glad.. Fast ändå jätte ledsen.. Alltså det hade verkligen inte spelat någon roll vilket kön hon hade varit. SÅ överlycklig över att jag ska få min lilla flicka men ledsen eftersom det känns som att Lowe dog.. Svårt att förklara.. Förstår någon av er vad jag menar?

Jag hade så dåligt järnvärde att jag fick knapra järntabletter från vecka 12 eller något sånt.
Ingen sa dock något om att man skulle få svart bajs. Det är lite obehagligt. Man blir så chockad.
Dock är det inget farligt har alla förklarat åt mig. Det var ju tur.

Igår kväll när jag skulle sova fick jag känna inte bara den första utan typ dom 10 första
sparkarna. Helt obeskrivlig känsla. Satte handen var sparkarna var och kunde känna den lilla foten.
Det är fan helt galet. Skulle någon fråga skulle jag kunna visa med fingrarna precis hur stor foten är.

Tror att ju mer sparkar jag känner, ju mer kommer jag känna för den här lilla odågan.

Ja, jag tänkte fortsätta vara äcklig och prata om saker ingen säger om graviditeten.
Vet ni karlar vad en flytning är? Googla annars, det går för långt ifall jag börjar förklara.

Hur som helst. Jag är kissnödig hela tiden så när det blir lite vått i trosan har jag ingen aning om ifall det är en flytning eller några droppar kiss. Enda man kan göra då om man vill ha reda på vad det är, är att gå på toa o kika i trosan ifall det är en vit flytning eller inte. Fräscht? Nej inte alls.

Flytningar kan lukta ofantligt illa och många kvinnor har problem med det. Dock inte jag. Inga illaluktande flytningar för mig, så det stör mig inte det minsta.

Något som däremot stör mig är sexbristen. Ja, man är ju inte så kåt och sugen på en erigerad penis i sig när man mår extremt illa. O när man väl slutar må illa så har man så jävla ont runt omkring i muttan o magen osv. Det är ju självklart att man inte är kåt då. Det förstår ju faktiskt min karl också, men ändå är han ju inte nöjd kan man ju lugnt säga. Men vad kan man göra? Inte ett skit. Kroppen bestämmer jag ju inte över. Hoppas bara på att allt snart ska gå över o bli som vanligt igen så vi kan ligga som vi gjorde i början. Haha.. När jag blev gravid.. haha..

Något mer äckligt ämne vi ska prata om idag? Något mer ni inte vill läsa om som jag gärna skriver?
JO! Min hårväxt över hela kroppen har ökat dramatiskt. Två dagar utan att raka mig så hade jag kunnat hoppa in som håriga damen på cirkus, inte helt behagligt. Kim äcklas dock mer av mina håriga armhålor.. Vilket ger mig lite nöje.

Nu ska jag gå och fylla vatten i badkaret och sjunga om hur ensam jag är tills Kim kommer och joinar mig.

PUSS OCH KRAM!

Och var fan är min mage!? Nu är det faktiskt så att min mage har börjat forma sig till någon som om man tittar riktigt noga kan likna en babykula.. Tuttar har jag! Herregud. Dom har växt mer än någonsin tidigare. Och det kommer ut äcklig obehaglig vätska ur mitt högra brös.. Tydligen är det för att brösten gör sig redo för att producera mjölk. Personligen tycker jag det är på tok för tidigt med tanke på att jag inte gått halva tiden ännu.

Någon dum jävel sa en gång att kvinnor ska vara glada och tacksamma för att dom får uppleva graviditeter och att känna ett liv växa i dom. *FNYS*.

Mina två systrar har ljugit totalt under deras graviditeter, eller iaf inte berättat hela sanningen. Dom har fått det att verka så enkelt. Jag har fått spy i 18 veckor, läckande tuttar, huvudvärk, nästäppa, en livmoder som dygnet runt gör ont, en mage som har mensvärk hela tiden, en fitta som gör ont, konstant kissande, fruktansvärt dåligt humör, totalt överkänslig mot lukter, avskyr mat man älskade förut, fått ta mer sprutor än en narkoman tar på ett år, hård i magen, väldigt gasig.. Ja listan kan göras lång. När exakt är det meningen att man ska få sätta sig ner i soffan andas och bara njuta?

Det här kan låta fruktansvärt grymt och elakt och inte alls något man kanske borde säga; Men jag kan verkligen inte känna någonting för det lilla monstret som växer i min mage. Det har bara varit dom här veckorna med skit och krämpor. För mig bor det inte en bebis i magen, det bor en djävul. Direkt den är på utsidan kommer jag älska den mest av allt i hela världen, det vet jag. Hoppas bara att det kommer kärlek för henne lite tidigare än så.

Är det någon annan som känt så? Någon annan som vågar erkänna att ni tänkt och känt så? Är så fruktansvärt tabubelagt att prata om sånt har jag märkt.

Eminem & Rihanna - Love the way you lie.

Jag har fastnat för den låten, visste inte varför innan jag började tänka efter, 

minnen.. Dåliga minnen..

 

Undra när man ska bli "hel" igen? När saker ska sluta göra ont?

När man slutar att tro att alla ska lämna en? att alla ska såra en,

att alla är falska, att alla hatar mig. Det är inte lätt att ta sig upp

ur hålet man trillat ner i.

 

Visst, på mig verkar det väl oftast som att jag kikar upp ur hålet,

men egentligen är hela min själ där nere och bara min kropp som är uppe.

 

Det blir så tydligt när man har en relation. Att jag är skadad.
Vilket gör att jag får panik. Tänk om jag inte blir normal?

Jag försöker hela tiden verka normal, men det går inte..

Jag blir ännu mer rädd. Tänk om han tycker jag är för knäpp?
Tänk om han lämnar mig? Tänk om han inte föstår?

 

Fuck, förstår DU ens hur mycket du har förstört mig?
Hur jävla skadad du har gjort mig? Hur sover du om nätterna?

 

Det är knas att sakna en person just efter att man sagt hej då, att man kan ligga och titta på en person och bara le för att man är så glad och har så många känslor i kroppen. Det är sjukt att man kan längta så mycket efter att få träffa någon igen fast det inte gått många timmar sen man sa hej då. Att längta tills man får en kyss, en omfamning eller bara känna lukten.

 

Det låter visst som att jag är kär. ♥

 

Det är så här det ska vara, det är så här det alltid kommer att vara, finns inte på världs kartan att det här skulle kunna ändras. Farligt tänk, men skönt tänk.

Eftersom jag har så mkt att gnälla över och inte gillar min finest blogg riktigt så ska jag börja blogga här igen,
får se hur länge det håller på.

Nytt som hänt? Jobbar i Sthlm, bor i sthlm och är förälskad i en turk:





♥TARKAN♥

Har tänkt ganska mycket på hur konstigt mitt liv är, hur mkt som har förändras på dom senaste åren, hur annorlunda man är som människa och hur annorlunda man tänker nu jämfört med då.
Vissa gånger bra, andra gånger inte så bra. Vissa beslut jävligt dåliga och vissa beslut bra..

Borde jag satsa på ett liv i Sthlm eller mår jag bara sämre av det? Måste ju laga mig själv..
Mm, många tankar.. Många tankar...

Kommer skriva på ett annorlunda sätt nu också, ni kommer märka om ni följer med mig :-)

Min nya blogg hittar ni HÄR!



Vet att det ser lite knasigt ut just nu, men orkar inte fixa det just förtillfället :-)

Travis Von Achtung (adda gärna på facebook)... Mamma hade bäddat åt mig och självklart lagt Travis på sängen! Blev så glad när jag såg honom ;-)

Mm.. jag är sjuk.. feber och förkyld.. och ENSAM.. ja helt jävla ensam och övergiven.. Anneli och Jalle jobbar och jag har ingen aning om vad Räkosten sysslar med. Blä. Igår ringde Räkosten och samtalet bestod mest i att jag berättade hur synd det var om mig, vad jag saknade och vad jag ville ha.. han försökte avsluta samtalet var 5:e minut.. Men icke.. Han fick stå ut med mig i 45 minuter! Vafan, vad har man annars en pojkvän till om inte någon man får gnälla åt?

 

Förra helgen spenderades hos Mattias, i alla fall lördagen, då han hade 40års fest. Var mysigt och riktigt chill och trevligt där. Jag valde dock att bege mig till Timo någon gång vid 1 eftersom vissa *hosthost* fest deltagare valde att börja ha sex i soffan. Hade iaf skit kul hos Timo.. Stackaren var ju själv nykter men.. :D

 

Tänkte åka tillbaka till norrland nu men icke sa nicke, inte kul att åka tåg och buss i 17½h med feber och förkylning.

 

Nu orkar jag inte mer.. ska gå och lägga mig i sängen och kolla om jag kan sova.. Natti hej.

Ska man satsa på att hoppa på tågresan jag bokat upp till Norrland imorgon eller ska jag vara kvar och hoppas på intervjun jag har för ett arbete nere i Sthlm på fredag? Jag kan verkligen inte bestämma mig.. GAAAAAH!

Med tanke på alla relationer jag haft tidigare så känns den här så jävla fel.. Men det är så fel att det blir bra.

Att ha en kille (läs gubbe) i sitt liv som verkligen ger en kärlek, bryr sig om det och man verkligen känner sig älskad är helt underbart. Någon som respekterar en och gör en glad, som aldrig frivilligt skulle såra mig. Han är så perfekt att det gör mig till "the bad one".. ;-) Nej, den här gången har jag verkligen lyckats!

 

Jag är glad att jag vågade släppa in någon i mitt liv igen och att det visade sig att det var ett riktigt bra val!

 

Love you rakas! <3 ;-)

"Då bokar jag in dig på ett återbesök den 11:e Mars 10.20, skriv ner det nu så du kommer ihåg, vi kollar samtidigt upp din cysta då"

*skrev ner*

 

Kom dit idag "nej du är inte inbokad här" "förlåt" "blablablablabla" "måste glömt" blablablabla..

 

Så jävla oproffsigt. Inte nog med att det kostar som bara fan att gå till dom, dom är dessutom inte värda det för dom ändå "glömmer" bort deras kunder som dom faktiskt bokat in. Det är inte lätt att samla mod och ork till att faktiskt gå till sin muttdoktor på sitt återbesök, men ännu värre är det ju när dom glömmer bort en och man får gå runt och oroa sig att cystan är cancer och att man måste göra massa ingrepp osv flera veckor till. I HATE THEM!

 

Så alla Sthlmare som är gravid och vill ha ungen, vill göra abort, göra vanlig gynundersökning, gå inte till Gynspecialisterna i Kista, för dom är fan inga specialister, dom är riktiga klantarslen.

Jag har panik för att lämna kvar i Sthlm..?



♥

Mmm, totalt överkänslig just nu, om någon drar skämt på min bekostnad så blir jag deppig, om någon dissar blir jag ledsen. Är riktigt deppig.. Dom senaste dagarna har mitt humör gått upp o ned hela tiden. Låter det ju dock inte gå ut över andra. Blir bara tyst. Så mycket saker jag ändå är ledsen över men tillskillnad från många andra så vill jag inte prata om det. Jag skämtar om saker jag borde må dåligt över och då tror ju automatiskt alla andra också att det är lugnt, fast för mig är det inte lugnt... Borde bli bättre på att säga ifrån. Borde vara bättre på att öppna mig och berätta lite djupare saker för folk.

 

Skit samma, om 1 vecka har jag läkartid sen åker jag hem. Har lust att boka biljett nu, men eftersom jag inte vet vad dom säger hos läkaren så kan jag ju inte göra det.

 

Blä, känns som att alla är emot mig och hela världen är åt helvete idag.

 

Nej, jag är deprimerad och ledsen och borde egentligen stänga av telefonen och bara dö resten av kvällen. Men så jävla sugen att hitta på något.. Äh, aivan sama.. Får väl försöka tänka på att det bara är hormonerna som spökar och att jag inte är världens fulaste och fetaste människa.